.

Vad gör man när man fått lite "inside information" och vet att man kommer att bli utbjuden?
Jag är så rädd, riktigt riktigt rädd. Jag vill inte såra honom och jag är väldigt rädd för att jag kommer. Det är ju så jag brukar göra, har jag gjort i drygt fyra år. Jag är så rädd att jag nästan skulle kunna gråta, det låter helt sanslöst sjukt men jag har inte ett normalt förhållande till just förhållande och tillit. Det skär i magen och dessa känslor är något jag kommer att behöva ta upp med henne som jag går och samtalar hos.

Jag känner mig helt vilsen, liten och rädd.

Att man nu har ställt om klockan känns bara för knepigt. Klockan är några minuter över nio och det känns som om hon är tolv. Igår fick man trots allt vara ute på kroen en hel timme extra.

Igår var det party. Firade en vän som fyller år imorgon. Mycket trevlig förfest och riktigt skoj trots att jag och en annan drog till Harrys och resten till Hugos. Nej vi kunde bara inte gå dit, skulle jag nog aldrig kunna. Som vanligt träffade man grymt många konstiga människor och den ena är värre än den andra. Jag var tydligen en fotomodell som hade klass. Mina kläder var köpta i Itialien osv. Jag bara lol. Min vän var extremt smart och ingen man vågade mucka med. Jag blev lite arg för vem fan vill se bra ut, jag vill vara smart. Kände mig liten efter hans utlåtande.

Inte nog med det så dansade vi med en massa konstiga typer. Min vän verkar ha en förkärlek till negrer vilket inte jag har. Blir ju lite jobbigt när jag inte vill ha något med dom att göra. Vi hade en "bög" efter oss. Nej han kan inte ha varit bög för han var lite väl intim för att vara bög. Säkert något han bara sa. Jag dansade med en äcklig kille som började smeka mig på ryggen. Verkligen inte okej.

Tja, kvällen avslutades på mc donalds och sedan tog vi taxi hem.
Idag har jag mått rätt ok, lite seg och rastlös.

Åter helg. Det är helt hela tiden känns det som.
Skrev prov i torsdags och hoppas att det gick bra. Fick även tillbaka ett prov vi skrev i början av terminen. Vi alla stod på rad för att få gå ut i korridoren där läraren satt. En efter en kom in och sa lite besviket vg++. Nu är det kört tänkte jag. Vad får jag? Mvg. Ah jag blev sjukt glad. För får man inte Mvg på första provet med henne så får man inte det i slutbetyg. Så ja, klart man blir glad. Tror det bara var jag och en till som fick Mvg.

André har kommit och ska stanna i två veckor. Han har även sagt att han vill flytta hem när han ska börja gymnasiet. Riktigt roligt måste jag säga :) Gillar att ha mina nära och kära nära mig.

Nu i helgen kommer inget speciellt att ske. Ska städa klart det sista nu snart och idag/imorgon måste jag göra klart ett arbete som ska in på onsdag.

Idag är jag rätt glad. Jag fick godkänt på mitt matteprov. Ja det kan låta urlöjligt men när man verkligen inte förstår något så kanske det inte är så konstigt. Jag skulle egentligen behöva läsa om fråk åk 3, så kass är jag och det är inget jag hittar på.

Har även idag besökt min nyblivna kurator. Trots det jobbiga temat så har jag varit riktigt glad. Det var tungt men när jag gick därifrån så kändes allt lite lättare. Ska gå hos henne varje vecka, hur länge vet vi inte. Det är något vi gemensamt kommer att komma fram till. Känns riktigt bra att äntligen tagit steget i rätt riktning.

Imorgon blir det ett besök på labben på sjukan, känns som om det blir en massa spring där. Delvis för att vi är där mycket med skolan samt att jag själv har ärenden dit. Men det är bara intressant med en massa studiebesök så jag har inget att klaga på.

Nu ska jag nog snart sova, många intryck idag och jag har världens huvudvärk.

Vilket jag ofta gör. Undra hur många liv en människa har? Otroligt många...

Ja vad hände? Jo det var så att min syrra tog hem två killkompisar i helgen. Vi skulle ha lite mys men min syrra var allmänt sur och ville inte sitta nere utan hon ville umgås med sina vänner. Okej förståeligt. Kenneth var inte hemma i helgen så jag och mamma fick värsta idén. Vi klädde ut oss i burka och spelade min syrra och hennes kompisar ett spratt (hennes kompisar hade aldrig varit hemma hos oss tidigare). Så vi skojade till det och sa att vi var muslimer och att Nicole nu skulle komma och be kvällsbönen. Jag och mamma höll på att kissa på oss när vi skämtade, min syrra var inte lika glad. Hahaha. Hennes kompisar verkade dock tycka att det var roligt.


Efter vår lilla teater fick vi rycket och ville gå ut. Sagt och gjort. Sjuk kväll som vanligt.
Träffade en kriminalare från Danmark som var här på kurs, en kille som sa att han hade Jockiboi som kompis, wtf. En gammal söt gubbe som började prata om att hans fru och han  varit gifta i hur många år som helst. Haha det var bara gulligt. Träffade även på en vars namn jag ej kan minnas. En jag haft sex med några gånger. Numera äcklas jag bara av honom, haha. Jag ser honom ofta ute och vad är det han gör? Han raggar alltid. Han blev ganska snopen när jag ignorerade honom. Hur som så var det väldigt roligt och för mycket pengar gick åt. Nu ska jag inte gå ut på några veckor.

Iaf, när mamma och jag mötter upp senare för att gå hem. Vi står utanför krogen och väntar på taxi så börjar en turkjävel förfölja oss. Vart vi än gick så gick han efter oss. Det var riktigt obehagligt.
Men inte nog med det, när vi hoppade in i taxin så kände man en lukt som inte var vanlig röklukt. Någon, dvs snubben som körde taxin måste ha rökt på innan.

Lördagen spenderades länge i sängen för att sedan gå ut och äta med mamma och min syrra. Tog några återaställare sedan var man i fin form igen. Såg senare på dansbandskampen eftersom mamma levererat blommorna dit.

Kort och gott en riktigt rolig helg. Söndagen var inte lika rolig. Suttit med en uppgift hela dagen...segt!

EDIT- märkte nu att jag skrivit helt yrt men orkar inte ändra :D

Fredag är dagen man längtar efter när måndagen tränger sig på, fast samtidigt. Vad skulle man göra om det inte fanns en vardag? Veckorna går så fort att man inte vet vart man ska he sig. Vi började sista terminen nyss och nu är den snart slut, praktiken är om tre veckor och höstlovet om två. Varför går dagarna så fort? Jag vaknar väl snart upp och är 30. Visst det är lite mindre än nio år kvar men jag som är pessimist tänker att jag inte har tid att hinna med allt jag vill göra. Åldersnojja om inte annat.

 

Idag har jag bara varit i skolan och vi hade Anita vilket är förenat med skavsår i öronen, alltid ett lika fint avslut på skolveckan. Hon pratar, pratar, pratar och pratar tills man inte orkar höra mer och glider in i en annan värld som något slags försvar för en själv så man överlever.

Vi hade redovisning, tror ni att vi redovisade något? Nej det var bara hon som pratade. Vi fick säga tre meningar. Efter skolan tog jag en sväng på stan men köpte inget. Har spanat in ett par stövlar för vintern jag kanske ska köpa. Mina förra vinterskor gick sönder, bra när skorna är precis nya.

 

Ikväll blir med mys framför tv:n med plockmat och vin.

Jag är överlycklig. Okej kanske inte för egen del utan för en kompis skull. Hon är med barn- igen. Det har hon försökt att bli i över ett år tror jag. Inte bara hon väntar barn, även en till vän. Jag har dessutom en tredje vän som nu idag (igångsättning senast idag) fått sitt första barn. Det jag vill komma till är hur fan alla bara trycker ut ungar? visst är det roligt men samtidigt skrämmande för egen del. Jag ligger så långt bort från dessa tankar jag bara kan komma. Jag har bara en utbildning i sikte för att jag vet, gör jag det inte nu så kommer det inte bli av. Skulle jag skaffa barn nu vet jag inte om jag skulle orka studera vidare. Är ju inget big fan av dagis och liknande så att hitta en karl som har samma värderingar måste först ske. Hur som helst så vet jag att jag tänker rätt men ändå känns det fel.

Jag funderar ibland på om jag någonsin kommer vilja ha barn, kanske jag sätter mig själv före och inte vill att jag själv ska komma i 2:a hand? Jag älskar barn, det handlar inte om det. Men tänk om jag börjar närma mig 40 och tänker likadant. Det skrämmer mig, det skrämmer mig att jag kanske inte hittar en kille med samma värderingar om barn uppfostran och allt det där. Jag vill inte ha en mesig kille som vill packa på ungen feministiska skitgrejer eller försöker få min dotter (tar det som exempel) att klä sig i gröna och blåa kläder bara för att. Vill inte ha någon hjärntvättad karl som säger att vi ska dela lika på barnledigheten och sådant tjafs. Jag vill bara inte.

Så många tankar om allt. Alla runt mig snackar om barn, barn och åter barn. Klart man påverkas och innerst inne längtar man tills man får egna barn. Men samtidigt är det så mycket som måste till för att det ska ske.
Jag måste hitta en man med samma värderingar och liknande åsikter. Skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon som ligger grovt på vänsterskalan. Jag har dessutom lite andra "krav", haha. Givetvis en gentleman och allt som hör till det. Gärna lite konservativ och bra jobb, ligger också högt upp. Han måste också vara lång, och inte som en pinne utan hellre fett än inget alls.

 

Det som är jobbigt är att jag först och främst måste bearbeta mitt förflutna innan jag ens kan ge mig ut och söka. Jag vet inte hur många chanser jag haft till att få ett trevligt förhållande. Men jag sitter på en spärr som gör att jag inte vågar, inte vill. Fast jag ändå vill. Haha….

 

Nej nu blev det ganska långt inlägg men i vilket fall vet jag nog en perfekt kille som passar in på allt det jag kräver. Dessutom vet jag att han är intresserad av mig. Så vi får allt se vad som sker i framtiden.