Är inte det sjukt läskigt när man kommer på sig själv. Eller hur ska man förklara det? I vilket fall...
Har pratat med en kille över nätet i mer än ett år, väldigt intensivt dessutom. Jag är inte typen som gör så för vad tjänar det till? Vi har nog pratat om allt, ja precis allt.
Det är mer eller mindre bestämt att vi ska träffas framöver, hjälp gud. Har visat vem jag egentligen, alla tokiga idéer, åsikter och även den snuskiga sidan av mig.
Skrev precis till honom
Jag: Vi pratar aldrig om något roligt längre
Han: För trött nu iaf
Han: Vi har ändå gjort så mycket idag
Jag: Nej :P
Han: Händer ändå inte så mycket för mig just nu
Han: Alltid jag som startat konversationer förr
Jag: Ja det var då, men det glömmer man ganska fort
Är det bara jag som får en känsla av att vi är i ett förhållande och befinner oss i en kris?
När jag kom på mig själv med att tänka det tappade jag andan. WTF liksom.
