.

och med all säkerhet den svåraste. Inget liv är likt någon annans.. Vi alla har olika historier att berätta.

Men i vilket fall så är en stor rädsla för mig att aldrig hitta den rätta mannen. Har träffat många killar, otroligt många killar sedan jag blev singel. För många om jag ska vara riktigt ärlig ( dock är ju detta inget jag skriver om i bloggen. Undviker att skriva om många saker här). Önskar egentligen att jag kunde vara totalt ärlig, med allt. Men självklart går det inte då jag inte vill att vissa personer ska veta.

Men vad är det jag vill? Vill jag finna honom nu? eller är jag bara rädd för att aldrig bli älskad? Behöver jag bara känna att det är någon som bryr sig?
Jag är en ganska svår person har jag kommit på, kanske alltid vetat men inte vågat erkänna? I vilket fall tar det lång tid innan jag öppnar mig. Om jag ens gör det. I don't trust boys.

Visst jag är 19 år och har dom mest sjuka/konstiga funderingar men kan inte hjälpas. Har alltid velat träffa min framtida partner tidigt i mitt liv. Bygga upp ett förhållande och skaffa allt det där som svensson har. Familj och hus ^^^
Men såklart skulle jag aldrig vara en vanlig svensson ;) passar inte in på mig.
Eh vet inte vad jag yrar om, egentligen. Borde ha bättre saker att fundera på men konstigt nog har jag inte det.

Har alltid varit en person som tänker mycket på framtiden.
orolig

men ändå inte.

Jag är sjukt dum på den fronten, tror alltid att allt ordnar sig. På ett eller annat sätt. Ok det gör det, men ändå. Inte alltid på det bra sättet.



nej jag har inte rökt på. (Även om det vore skönt nice just nu) som en frågade mig på msn.

Åhh jag är en knarkare. ehh